Vilka principer utgår vi ifrån när vi bygger konstgjorda klippor?

I naturen berättar varje klippformation en historia. När vi bygger en konstgjord klippa ser vi alltid till att berättelsen är realistisk, övertygande och intuitiv.

Stenblock förflyttar sig, eroderar och ändrar färg med tiden. En genomsnittlig betraktare bör kunna se sambandet, att en formation har fallit på en annan och därmed orsakat en spricka i en tredje

Det första steget för att bemästra utformning och byggande av konstgjorda klippformationer är förmågan att ta hänsyn till skalan på rätt sätt.

Formationerna bör vara tillräckligt stora för att efterlikna naturen, utan att samtidigt överväldiga utrymmet. De ska byggas som en grupp stenblock eller en klippvägg där en historia berättas. Vi strävar alltid efter att arbeta med större element istället för att stapla ihop mindre, eftersom det senare ger intrycket att formationen placerats där medvetet, vilket minskar realismen. Man måste också undvika att skapa en enda massiv konstruktion som på ett overkligt sätt reser sig ur marken, som en kupol

I naturen spricker och lossnar bergartsfragment med tiden. För att återge sådana detaljer använder vi tekniken med manuell skulptering. Vi försöker forma separata konstgjorda stenar ur ett enda monolitiskt betongblock, så att de ser ut som separat skapade stenar.

För att uppnå denna effekt placerar vi en spricka på minst några centimeter mellan de enskilda stenarna. Intilliggande stenar ska inte ligga i jämnhöjd med varandra, utan vissa ska sticka ut 3, 4 eller till och med 5 cm från de intilliggande sektionerna

Sprickan mellan stenarna måste också vara djup så att sprickans botten inte syns. Det innebär att vi, istället för att försöka spara på mängden betong, måste spruta på ännu mer material för att kunna skulptera alla sprickor på rätt sätt

Kanske är det viktigaste vid skapandet av realistiska konstgjorda klippformationer att uppnå mästerskap i hur man formar dem. I naturen spricker mindre stenblock som utsatts för erosion med tiden och faller ned under den större formationen. Erosion av stenar är vanligtvis lättast att observera där två betydande sprickor korsar varandra och lämnar efter sig en försvagad sektion.

För att framhäva detta fenomen är det viktigt att visa sprickor som orsakats av luft- eller vattenerosion. Sprickorna och de åtföljande springorna bör ha nästan identiska ytstrukturer, så att man kan föreställa sig att de passar ihop som pusselbitar.